you don't really care for music, do you?

nu var det riktigt länge sen jag skrev. 20 mars skrev jag här sist. nu ska jag faktiskt skärpa mig och försöka inte låta det gå så långt mellan varje gång jag skriver. det har hänt en hel del sen sist jag skrev kan jag ju säga.

den 24 mars, klockan 6 på morgonen for en buss från strömstad gymnasium, med mål: P O L E N.

på vägen plockade bussen upp elever från tanums skolan och dingle naturbruks gymnasium. resten av den veckan (vecka 13) spenderades i polen och tyskland. varför? det var en skolresa. en resa i förintelsens spår.

besök på hemska platser som Chelmno, Auschwtiz, Auschwitz-Birkenau och Wannsee gjordes. efter besöket på Auschwitz-Birkenau var de flesta rätt knäckta tror jag, inkluderat mig. jag mår fortfarande inte bra, och det är nu snart två veckor sen jag kom hem från resan. det var verkligen en känslosam upplevelse, hemsk sådan. den väcker känslor från mina egna förluster, samt känslor för det hemska oskylldiga människor utsattes för. man kan inte må bra efter något sånt, det är näst intill omöjligt. men som tur var har jag en människa som alltid kan få mig att må bra, matilda. hade verkligen inte klarat mig det senaste året utan dig. tack vare dig mår jag bra, du finns där när jag mår dåligt och får mig att må bra igen. det är jag evigt tacksam för. älskar dig ska du veta.

idag var jag inte i skolan för att jag mådde dåligt, ett återfall. vi hade återträff igår, polen gänget asså. då vi såg schindler's list (sjukt bra film) och fick en DVD med massvis av bilder, bildspel, annikas (en av de vuxna på resan) dagbok (hemsk läsning, väckte mycket minnen och fick mig att gråta igen :() och musik från bussen, sorglig sådan, men ack så fin. man mår bra, men samtidigt dåligt av den musiken. tack paul för ditt angagemang i det hela, tack jonas för att du stod ut med oss hela veckan och tack alla ni andra fina människor på resan! även fast jag inte känner alla av er, och de få jag lärde känna känner jag inte så bra, men känner mig som en del av en stark grupp efter detta!

fick även inspiration till att skriva en text på denna resan. en låt som handlar om våran resa, och att vi inte skall glömma det. cold and empty är låtens titel.

The human hope can never fail
Waiting for a savior
Don't forget the cries
Let's face the terror together

Evil worse than hells fire
Can it be possible at all?
The gates cold and empty
Emptiness fills our minds

Hollow heart, unbearable pain
Nothing but emptiness remains
Pictures of lost ones
Empty faces without a name

Evil worse than hells fire
Can it be possible at all?
The gates cold and empty
Emptiness fills our minds

Knowledge must lead us somewhere
Never let the evil spread again
History can't repeat today
Or can it be possible?

Evil, worse than hells fire
Can it be possible at all?
The gates cold and empty
Emptiness fills our minds

nu är det bara 19 dagar kvar till valborg. det är sjukt vad jag längtar! längtar efter matilda, få krama henne igen! festa med henne! ska bli kul, men framförallt få se henne igen! det är sjukt vad man kan sakna en människa, men det råkar ju vara en av de underbaraste människor jag känner så det kanske inte är så konstigt. hehe.

nu är det bara att vänta på vad som komma skall. vad har morgondagen att ge? who knows. now more than ever I don't give a damn. känner mig tom, ensam och meningslös.

C.U.S!