hur ska vi laga oss?

ja, hur ska vi laga oss? en frågeställning som diskuterades nu ikväll mellan mig och en ytterst trevlig person (namn nämns inte ifall att personen ifråga inte vill bli nämnd). denna frågeställning fick mig att inse att allt faktiskt inte är så bra med mig som det kan tyckas ibland. vilket jag egentligen vetat rätt länge, men nu blev det helt bekräftat. det finns en stor skada inom mig som aldrig kommer att kunna lagas helt, men skulle ändå kunna lagas så pass att man mår bättre än vad jag faktiskt gör nu. men hur gör man det? genom att göra det man själv tycker är rätt, genom att försöka kämpa på, genom att försöka vara starkt, genom att helt enkelt vara stark.

där dök det upp en ny fråga. vad om man sårar någon i farten? shit the same säger jag. eller ja, shit the same är det väl inte, men om någon såras för att man är sig själv och försöker överleva så är det inte personer som är värda att lägga sin energi på. det är de personer som verkligen bryr sig om dig, som stöttar dig oavsett väder som är de man ska lägga sin energi på. det är de som är värda din kärlek. jesus var faktiskt en vis man, även fast jag absolut inte tror på bibeln eller kristendom alls, enligt honom kan man inte leva ett liv utan att såra någon, det är stört omöjligt, för att leva rätt måste man göra orätt. gör det som känns rätt för dig säger jag. för att göra rätt, och kunna gå vidare, måste alltid någon på nåt sätt bli sårad, det är oundvikligt. och för att åter gå till det där med att det är dom som bryr sig som är värda din kärlek, detta budskap kan hittas i en modern metal låt som är gjord av falkenbergs bandet sonic syndicate, text raden går så här "And soon you learn that the only thing worth to treasure are the people that actually care" (taget från låten enclave). det ligger så extremt mycket sanning i det! och jag har levt efter det ett tag nu. de enda personer som verkligen får min uppskattning och min kärlek (på sätt och vis) är de fåtal personer som jag vet verkligen bryr sig, och som verkligen är mina vänner.

sen har man ju alltid många "vänner". men det är vännerna som har min stora uppskattning, och tacksamhet. tacksamhet för att de står ut med mig. jag har verkligen underbara vänner så som matilda, tony, ozzy (även om han är jobbig ibland, haha), malin och linn. att hitta människor som dom är riktigt svårt, så gör ni det, håll hårt i dom!

det var nog allt från mig den här gången. hoppas det blir något lättare ämne att ta upp här nästa gång jag skriver! blivit två tunga ämnen nu på raken.

C.U.S!