Kill my senses...

that's what I must do, eller kanske inte mina sinnen... men däremot mina känslor, är på god väg att radera dom... och gud vad skönt det skulle vara om jag kunde klara det, slippa alla jävla besvär som den skiten ger en... bye bye feelings!

allt jag tar mig till misslyckas. så har det alltid varit, och så kommer det alltid att förbli... hela jag är ett stort misslyckande...

något smart?

jag tänkte för en liten stund sen att jag skulle skriva något smart nu, men jag tappade det på vägen så därför blir det inget..... HELVETE! I'm a failure..........

en liten historia

nu ska jag för er som läser min blogg (1? 2? :S) berätta en liten en historia. en historia om en pojke, som var som alla andra pojkar, kanske lite bredare, men annars som alla andra. under många år på dagis, förskola och även i skolan var denna pojke mobbad. han var en "tjockis", "mes", "tönt", ja det mesta som kunde tas som en förolämpning, han fick t.o.m höra från en av sina vänner att "det är rätt åt dig", den händelsen är fortfarande etsad i huvudet på pojken som vid det tillfället drog tag i sin väns tröja och drog ner honom i golvet med en smäll och ett knä i magen. den här pojken hade aldrig några riktiga vänner, åtminstone inte tills han var 9-10 år, då han träffade en tjej, och dom blev de bästaste vänner. de hade kul och lekte mycket tillsammans, tills hon flyttade ifrån honom, och han blev väldigt ensam igen, med kompisar, men inga riktiga vänner. i många år hade dom fortfarande kontakt och var det bästaste av vänner, tills en kväll då pojken var och hälsade på tjejen, då hon svek honom och lämnade honom helt i sticket. sen dess har dom inte haft någon kontakt, pojken blev verkligen lämnad, men den här gången omgiven av några till riktiga vänner, och en riktigt speciell vän... en vän som är mer än en vän, någon han är räddare att förlora än något annat. någon han älskar...

R.I.P Kim Roger Hoffgaard

Skuggan av det liv som var fyller tomheten som följer tätt inpå. Frågan "varför?" ställs säkert tusentals gånger. En fråga med många, men ändå så få svar. En fråga som helt saknar svar. I tomheten, där skuggan fortfarande finns kvar, tynar hoppet sakta bort. En sorg och en känsla av hopplöshet kryper över en. Det känns som att man aldrig kan bli glad igen. Man går igenom alla glada minnen, ett efter ett, sakta för sig själv, och man delar med sig av några. Hoppet tänds för några sekunder, men tynar snart bort igen. Man tänker för sig själv "jag skall aldrig glömma!", men ändå tynar snart minnen sakta bort, detaljer som skapar helheten försvinner. "Hur var han? Hur lät han? Hur luktade han? FAN! Jag minns inte!". Det där man tänkte för sig själv är som bortblåst. Hoppet som försvann kryper sakta tillbaka. Man återfår känslorna. Tomheten blir inte längre lika tryckande. Skuggan finns kvar, om än bara i utkanten. Livet går vidare trots det hårda slaget. Minnet lever vidare med alla som minns, men istället i våra hjärtan och inte i tankarna. I våra hjärtan bär vi alltid med oss de som vi älskar, de som verkligen betyder...

i feel...

... like shit, but at least I feel something. en rad en vis man vid namn Anders Fridén skrivit.

jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, men ändå sitter jag här och skriver. varför har jag ingen aning om. borde sova nu då jag jobbar imorrn, men sömnen är ett problem. tänker... tänker på... tänker alldeles för mycket på allt och ingenting. saken blir inte bättre av att de lugna låtarna som berör allra mest ljuder ur högtalarna också. jag tänker på kärlek. kärleken till en speciell person. min kärlek till just min speciella person är stor. hur stor är svårt att förklara. ibland blir det lite jobbigt då man kan bli "ställd mot väggen" eller vad man skall säga. det blir så djupa samtal, och allt blir svårt att få ut i tal eller nerskrivet i skrift. "jag älskar dig" känns inte riktigt att räcka till, men ändå de enda orden som finns att tillgå. jag har fått höra vid flera tillfällen från olika källor att jag borde ha någon som kan ge mig något, vilket jag känner att jag har. för vem kan ge något mer, något bättre än livsglädje och kärlek till livet? detta är något som inte kan beskrivas i ord. så jag tror jag sätter punkt för dagens inlägg där, och avslutar med en liten modifierad text till en låt som beskriver lite av hur jag känner. god natt och hej då.

with you I can see clearly
with you I understand
with you I'll live forever
with you I feel like someone good

...

..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................
..............................................................................................................................................................................






















blä