ett kryp...

vem är jag egentligen? jag har absolut inte en jävla aning längre. knappt så jag ens vet mitt eget namn...
jag tror jag kände mig glad förr, inte alls så länge sen, jag är inte säker längre...
jag tror jag visste vem jag var förr, inte alls så länge sen, jag är inte säker längre...
jag tror jag kände närhet förr, inte alls så länge sen, jag är inte säker längre...
please tell me my name, haven't checked it today...
en skugga har fallit över mig, en skugga som aldrig kommer att lämna mig helt, tills jag själv lämnar denna guds förgätna plats. jag har ont, ont i mitt hjärta och min själ. jag vet inte varför. kanske allt har gått sönder, och jag inte längre funkar? känns så, och tror nog det.
ni vet dom där zombierna i alla klassiska zombie filmer? dom som är varken levande eller döda? eller så kallade "levande döda", det är jag. jag är varken levande eller död, varken död eller levande. jag är ett tomt vandrande skal, så som ett kryp är när det har dött, endast deras kitin skal blir kvar. ja! där har vi det, jag är inte människa, jag är ett kryp. jag känner mig verkligen inte mänsklig, så vad finns det för annan förklaring? ett kryp, det är vad jag är.
det finns inte något som gör mig glad längre, jag vet inte varför, inte ens musiken som jag har vänt mig till i flera år nu gör mig ens en gnutta glad längre, det är bara ljud någonstans långt borta känns det som. och när jag inte längre finner någon riktig glädje i musiken, hur kan jag då leva? allt faller på plats, jag är inte mänsklig, jag är inte levande, jag är en zombie, eller ett kryp. vilket av det är upp till er att bestämma. för jag tänker inte skriva ett ord mer här, vet inte om jag kommer klara skriva ett ord till någonstans, någonsin... känns inte så nu...